Jag studerade grafisk design & illustration på konstfack för vad som nu känns som evigheter sedan (Jag tog examen 2003). Jag arbetar från och till med olika projekt men någon portfolio-hemsida har det aldrig blivit. Om man ändå skulle vara intresserad av att se några smakprov på mina illustrationer så kan man hitta mina teckningar på tumblr.
Självklart kan man också använda sej av mina bilder under Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige (CC BY-NC-SA 2.5)
Jag tycker om när det syns att det ligger arbete bakom ett plagg. Jag minns mormors engagemang i sin folkdräkt, hur hon vävde, broderade och sydde för hand tills hon hade hela sin dräkt att klä sej fin i till alla möjliga högtider.
Karin Holmberg har nyligen gett ut en finfin bok där hon inspirerar till broderi på ett nygammalt sätt.
(Hon kommer snart hit till Halmstad och kommer ha en kurs för vuxna och en workshop för ungdomar (15-25) på Nolltrefem!)
På festfolk & folklore kan man annars beställa bland annat fina accessoarer, eller vara medskapare till ett personligt livstycke.
Via designtraveller råkade jag på skönt stajlade polska folkdräkter.
Annars får ni inte missa sköna designbloggen kurbits där det ofta tipsas om spännande slöjd, design, inredning och återbruk.
Inspireras gärna även av svenska turistföreningens tävling ”folkdräkt 2.0′ som pågick i höstas. Resultaten hittar ni här.
Den 26e november ska vi ha filmvisning på ungdomshuset där jag jobbar. Det blir filmen ”Rätten till staden”. Kolbjörn Guwallius som gjort filmen kommer och berättar. Det ska bli så spännande! Jag hoppas att vi får igång lite samtal om kreativitet, gränser, etik & moral.
Clean Art eller Reverse Graffiti har nog mest uppmärksammats på grund av Moose, en brittisk graffiti-konstnär (och musikpromotor) som startade Reverse Graffiti Project. Egentligen är det ju en simpel teknik och många av oss har nog skrivit nåt roligt med ett finger på en smutsig bil eller på ett lika skitigt fönster. Tekniken har på senaste tiden blivit ett populärt sätt att göra reklam. (Det är ju ett ganska ekonomiskt och miljövänligt sådant, då man inte gör av med papper och tryckfärger.)
Som en form av gatukonst får man nog säja att det är ganska provocerande. Det skulle ju inte gå att göra några större avtryck om väggarna som konstnärerna arbetat på hade varit rena och fria från åratal av avgas-beläggningar!
san francisco/ foto: Dennis Yang (creative commons)
Arte Menos Poluição / Alexander Orion
Pixelkonst är bilder som byggs upp på pixelnivå på datorn, till exempel grafik till äldre dataspel. Det kan också skapas med en hög av rubiks kuber, med korsstygnsbroderi, med magneter på en bil, eller som en del av gatukonsten.
Första gången jag så något som var gjort på det här viset var det när jag hörde talas om SpaceInvaders som arbetar med traditionell mosaik på ett otraditionellt sätt. Sedan dess har jag råkat på mer och mer kreativa lösningar. Graffiti är verkligen inte bara dyra sprejburkar längre. I Danmark härjar till exempel ett gäng tjejer som kallar sej the Oeps Crew, som arbetar med pärlplattor. Jag undrar när gatukonsten kommer till min lilla stad…
oeps crew
zelda, melbourne / pic: PlanksAndSticks
Street Art, New York City / photo, CC: Nick Gray
Gatukonsten är en politisk akt. Konstnären kräver sin del av staden. När gatukonsten är gjord av garn kan det kanske kännas lättare, mjukare helt enkelt, att förstå. Alla har en relation till garn och textilier. Det är en väldigt taktil upplevelse när handtaget vid trappan helt plötsligt känns som den där favorittröjan och lyktstolpen får lite personlighet när den fått en fuskpolo.
I Stockholm kan man råka på verk av bland annat Masquerade och Stickkontakt. Magda Sayeg är en internationell konstnär som spridit sitt arbete lite överallt i världen. En inspirerande blogg är Yarnbombing som skriver om ”graknitti” överallt.
creatiive commons / Noah Sussman
Kanske har ni hört talas om projektet 365 saker du kan göra… Igår sprang jag på ett komplement till den sidan: 365 saker du kan slöjda. En nystartad blogg med inspirerande inlägg om inte alltför komplicerade projekt att skapa själv. Roligt initiativ! Mer sånt.
Tecknaren och konstnären Julie Doucet publicerade först Dirty Plotte som ett fanzin, men snart gav serierna ut på det Kanadensiska, alternativa serieförlaget Drawn and Quarterly. De ganska humoristiska historierna upplevs dokumentära och handlar ibland om drömlika vardagliga händelser, sex, våld, mens, smuts och genusfrågor.
Nuförtiden hävdar hon dock att hon pensionerat sej från att producera långa serier och hänger sej istället helt åt collage-konst och linoleum-grafik istället.
